Evelina Långström.: Oväder ute...

och oro inombords..

Imorgon är det menningen att jag och Alva ska ta nattåget upp till Stockholm för utbildningen "Hur man rakar fittan och andra frågor" men nu vet jag inte om det längre är så aktuellt..
Tjejjouren.se ska ha ordnat med bussar till och från Stockholm C, vad jag i allafall trodde.
Dem har ordnat buss till Tynningeö där utbildningen ska vara men på tillbaka vägen ska vi nu åka kommunalt dvs. med minibuss, färja och pendel. Där kommer problemet upp.
Jag ska ha Alva med mig, i vagnen, inte i bilstolen... Så hur dem tänkt att hon och jag ska åka minibuss vet jag inte.. För jag tänker då aldrig ha henne i knät!
Men jag får helt enkelt ringa dem imorgon och se till så att dem fixar det, hyr bilstol eller va fan som helst så att vi kan komma upp...

Sandra blev förresten utskriven idag och på måndag ska jag och Alva följa med henne till svensk läkare. För jag kan ärligt säga att jag har inte den blekaste aning om vad som varit/är fel på henne. Me not know... Jag fattade väl inte diagnosen antar jag. Att hon blev lämnad ensam på sjukhuset har jag tyvärr koncentrerat mig mer på och varit irreterrad över, än på vad som varit fel med henne.. Sanna vänner är dem som visar sig i nödens stund, is all I can say.. Men nu mår hon i allafall bättre och är där solen skiner och regnet känns avlägset.
Här har himlen öppnat sig och det båda blixtrar och åskar, något jag inte gillar. Så om jag är avis på Sandra? Ja, jag vill också till värmen!
Jag får nöja mig med att efter regn så kommer solen fram igen och hoppas på solsemester nästa år!

Det blev en mysfika med gänget innan idag, något man saknat nu under sommaren då Anela varit på semester, Emma varit iväg de veckor jag varit hemma och tvärtom och Steffi som jobbat för fullt. Men nu är hösten på ingång och det innebär fler mysfika stunder med tjejerna! Wiie!