Dagar som dessa är att man bara vill stänga in sig, sjunka under jorden, eller varför inte skjuta huvudet av sig?
Ska kanske backa tiden några timma tillbaka så att ni kan förstå varför.
Det hela började i tisdagskväll. Allt är frid och fröjd. Kryper tillsammans med älsklingen ner i sängen vid halv elva tiden. Barnen sover sen någon timme tillbaka.
Klockan tolv vaknar vi för första gången upp. Jonathan har vaknat och kommer in för att sova mellan oss. Han är väldigt trött och gnäller och gnyr lite innan vi alla somnar om. Knappt en timme senare så vaknar Alva till liv när hon kommit på att hon faktiskt är hungrig. Upp och mata henne, byta blöja och krypa ner igen. Somna om. Nästa väckning sker från Daniel. Jonathan har kissat ner sängen. Kanske drömde han en mardröm, kanske glömde han bort att han faktiskt inte hade, eller ens ville ha blöjan på sig. Vem vet. Men iallafall, upp, renbädda och sen äntligen ner i sängen igen för att somna om. Knappt fem minuter får man ligga denna gång, för sen är Alva vaken igen.
Upp och ge mat. Åh ny blöja förstås! Men hon gör som storebror sin och kissar när blöjan är borta. Kiss på mig, kiss på pyjamasen och kiss på skötbordet/bädden. Torka av Alva och lämna över till Daniel. Sen tillbaka till skötbordet och städa undan efter henne. In på toaletten, snabb tvätta av mig och tillbaka till sängen. Alva ligger fint i sin vagga men är självklart vaken.
Upp i famnen, slänga fram tutten lite till och få henne till att somna. Äntligen. Alva sover, Jonathan sover, Daniel sover, och jag är pigg! Klockan är nu halv fem.
Halv sex börjar Daniels klocka att ringa och ännu ligger jag vaken. Har då hunnit springa på toaletten, ätit en frukt och skrivit en påminelselapp till mig själv. Daniel går upp och slutligen däckar jag.
Klockan sju ringer min väckarklocka. Dags att väcka Jonathan så han kommer i duschen innan dagis.
Jag vågar inte ens räkna ihop mina timmar utav sömn men med tanke på det humör jag haft idag så tvivlar jag på att jag fått mina åtta timmar, eller ens sex timmar...
Men dagen blir då verkligen inte bättre. Lämnar Jonathan på dagis, tar en låång promenad med Alva och sedan går jag till kontoret för att spendera några timmar till jourarbetet.
Klockan halv ett är jag sedan på väg till bvc där jag får väl behövda glada nyheter. Alva är inte magsjuk eller ens sjuk som jag trott då hon varit kass i magen. Undra vad jag ätit fel?...
Bort till dagis och hämta i oväder, hagel och regn i April?! Vad är fel med detta väder?
Åh självklart vill gud eller vem som är där uppe ge mig en blick in i vad jag tror att morgondagen kommer att ge: TUR. Ja, ni förstår på hemvägen trillar självklart FÅGELBAJS ner på mitt huvud. Så, får jag tur i morgon tro? Det återstår att se.
Detta är bara de STORA sakerna på vad som gått snett under dagen men ännu mer har det varit, massor med jourarbetet, hemmet och med lilla Alva... Och hälften av vad jag skulle ha gjort under mina timmar av frihet har jag självklart helt glömt bort. Ja, usch vilken dag jag haft! Må tro att man inte orkar alltid. Att vara mamma och joursyster på samma gång är tufft, tuffare än vad jag trott. Måste även tillägga att jag beundrar alla två -och flerbarns mammor. För krafterna går när man har två barn hemma och jouren på samma gång!
Men nu hoppas jag i allafall på en lugn natt. Daniel har däckat inne hos Jonathan så, vi får väl se om han trillar ner i vår säng sen eller ej.
Nu tänker jag förbereda mig för sängen. Godnatt!
Hoppas er onsdag varit tusen gånger bättre än min och att ni nu fått er ett gott skratt utav att läsa om min helvetetsdag!
/ Eviie
Jonathan håller lillasyster för första gången 
Pappa & Alva myser i soffan 
