OH NOOO!!

Min och Patriks konversation imorse:
E: Fan vad jag hatar att min älskade telefon är i tu!
P: VAaa? Jag som trodde du skulle säga "fan att vad jag vill att du ska stanna"
E: Jag kan säga det om du vill?
Okej. kanske inte ordagrant med det var sjukt kul att höra :D

Men JA! Min älskade Iphone har gått itu så sitter just nu med en sketen gammal nokia med snake! Och nu sitter jag med NOLL nummer :(

Tankar

Varför kan det bara inte kännas rätt och bra alltid? Varför finns där alltid något som får en att tveka? Varför blir jag ens nervös över en sådan naturlig grej som att träffa hans familj? Jag är sjukt nervös att träffa dem, att låta Alva träffa dem men samtidigt har jag gått och väntat så (i min mening extremt) länge på att få göra just det - att träffa dem. Visst har jag träffat dem en gång innan, sisådär fem minuter men nu blir det till att riktigt träffa dem. Tankar som "Tänk så gillar dem mig inte?" far rundor i skallen på mig samtidigt som jag motarbetar dem med tankar som det är ju klart att dem kommer gilla mig! Varför inte liksom?

Nåja, nu kom Patrik så blir inte mycket mer bloggande än så här denna kväll. Hoppas ni får en toppen fredag!! LOVE

Happy me

Måste bara säg: Jag har världens underbaraste pojkvän!! <3

Ont i mitt modershjärta

Jag insåg precis att jag kommer missa Alvas tre årsdag av den anledning att hon är hos Daniel :( fy fan vad jag just nu avskyr delad vårdnad :(

Gammal? Jag?

Okejdå. Jag är nog lika dålig på att uppdatera som ni är på att kommenterar. Ärligt talat så känns det som om orden försvunnit ur mig. Jag vet inte längre vad jag ska skriva om. Jag menar, är det verkligen så intressant att ständigt läsa om att jag jobbar hela tiden? Att när jag inte jobbar så myser jag med Alva eller försöker få tid till att umgås med familj, vänner och Patrik? Det känns inte så relevant då det är en självklarhet för mig...

Jag lever mitt liv mer isolerat idag än vad jag gjorde för ca två år sen. Jag bloggar inte längre känslomässigt öppet, jag engagerar mig inte längre som förr i att tag i bloggandet, inte heller har jag tiden att engagera mig i föreningslivet - som jag förövrigt saknar jätte mycket!
Det är precis som om jag vuxit upp, att verkligheten hunnit i fatt mig. Nu är det jobb, skola, barn och hem som gäller. Allt annat åker automatiskt åt sidan. Saken är den att jag till och med börjat känna mig gammal och då är jag ju faktiskt fortfarande rätt så ung! Jag var ute i fredags förra veckan och hamnade på en efterfest. Jag var ÄLDST på efterfesten och räknades som en MILF! Hur gammal känner man sig inte då? Mestadels av folket på efterfesten var dessutom 18 år och gick på gymnasiet... Dock en väldigt rolig efterfest!

Är det verkligen så här det känns att bli vuxen så gillar jag det inte alltid, något vidare. Jag vill kunna ha tid till min fritid utan att lägga den på en massa hushållssysslor. Jag vill kunna engagera mig och veta att jag både har råd och tid till det. Ibland vill jag bara vara ungdom igen, bo hemma och slippa allt ansvar. Tänk så skönt det hade varit! Dock är det väldigt skönt och befriande att veta att jag har ett ansvar, att jag är vuxen till att ta egna beslut och hela den biten men då och då skulle jag vilja vara yngre igen och kunna göra allt det där jag inte längre hinner med.

Jag känner till talespråket om att man är bara så gammal som man känner sig... Och ja! Oftast känner jag mig äldre än vad jag är, mycket äldre dessutom. Det är precis som att jag hoppat över några år och låtit min ungdoms passera i racerfart. Kanske är det för att jag valde att växa upp tidigare? Skaffa familj och barn? Jobb och eget boende?  Jag vet inte, men självklart ångrar jag inte mina val, speciellt aldrig Alva men, det finns så mycket mer än jobb, hem och barn som jag skulle vilja ha tiden till. Jag saknar mina fikastunder med tjejerna, spontanshopping, mindre räkningar att betala, ta en spontan utekväll på krogen, gå på bio mitt i veckan eller bara ta en lååång och behövlig sovmorgon lite då och då... Men men, allt det där får jag kanske i nästa liv?

Nu kallar skolboken. Blir både jobb, provskrivning och barnhämtning idag. Ikväll har jag och Emma lyckats få in en myskväll - något jag längtar enormt till! Tjejsnack, godis och bara en massa mys!!!

Hoppas alla ni där ute får en toppen fredag och du! Ta vara på din ungdom!

Är inte ens trött

Sitter nerbäddad i soffan med tvn påslagen, datorn framför mig och en runda wordfued igång på telefonen och funderar på att krypa tills sängs. Även då att jag inte ens är trött men klockan är mycket och om några timmar lär Alva ropa på mig från sin säng... Då är det dags att gå upp för lite morgonmys och frukost.

Alva är helt blöjfri nu och har varit det sen förra fredagen. Hon är sååå duktig som går på stora toaletten! Min lilla flicka börjar bli riktigt stor!

Jag måste seriöst blir bättre på att blogga. Jag har till och med en app i telefonen för att inte begränsa bloggande men ändå blir det allt mer sällan ett nytt inlägg publiceras...

Som vanligt har det hänt massor sen sist. Artiklen jag ställde upp på var med i tidningen i måndags med mig på första sidan. Helt ok artikel dock anpassar alltid journalisterna texten till läsarna... Kanske inte alltid det bästa i min menning.

Höll ledigt i söndags för att köra till IKEA med Patrik. Självklart körde jag fel både dit och hem men hem kom vi tillslut ;) fick köpt en helt del men glömde också en massa så på onsdag tar vi oss dit igen. Undra om vi kör vilse då med? haha!

Har varit inne och ändrat lite i mina kurser vilket lett till att jag troligen kommer att ta studenten den 10 maj i stället!! Längtar nåt så  in i!

Well well... alva sover middag så jag får passa på att plugga lite nu.  i kväll blir det jobb i vanlig ordning....

Ni är verkligen sämst på att kommentera...

Fotografering Model Lab

Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid en varm Patrik! Sov gott för det tänker jag göra!!

Tror jag drar mig lite till...

Partik tog sig till jobbet vid sju och Alva blev lämnad på dagis av Daniel strax efter sex = En ledig morgon till mig!! Börjar dock jobba kl 10 och har läxor upp över öronen att göra men... Men jag tror nog allt att jag tillåter mig att ligga kvar i sängen ett litet tag till. :)

En mammas ögonsten <3

Helgen i bilder :)

Tack tjejer för en awsome girlsnight!!

Första "seriösa" bilden på mig och Patrik

Ångest

Mina fingrar halvt skakar, mina tårar rinner, ångest. Jag vaknade av att dörren smällde igen och visste redan. Jag har fördärvat något jag verkligen vill ha.

Morgonskratten

Fan vad jag gillar att bara ligga i sängen och asgarva tillsammans med dig!!

Ikväll blir det Malmö (breeze) med bästaste tjejerna!! Vi ska skaka rumpa och girlitalka massor!!! Bilder lär dyka upp under morgondagen ;)

Tillbaka!

När någon främling går fram till Patrik på hans jobb och frågar om vi två är tillsammans så börjar jag att fundera, kanske är det dags för mig att ta tag i bloggandet igen... Eller vad säger ni?
Anledningen: tjejen berättade att hon inte kände mig men att hon följer min blogg. Något jag tycker är sjukt skoj! :)

En annan kul sak hände idag. Jag kollade min mail på lunchen och såg att jag fått ett mail från en reporter. Så, på måndag ska jag bli intervjuad om våld i nära relationen, av City Malmö. Tycker det är lika kul varje gång det rör sig om intervjuer speciellt då varje intervju är så olik den andre. Alla reportrar är ute efter olika saker och varje intervju blir på så sätt ytterliggare en bearbetningsprocess för mig.

Nu ska Alva nattas och sen kommer Patrik :) hoppas alla ni där ute får en mysig torsdagskväll :)

Ville bara titta in....

och berätta att jag äntligen tagit mitt körkort!!!
Klarade uppkörningen i Landskrona torsdagen den 20/8 !! Riktigt skönt måste jag säg :)

Nu ska jag ta en lååångdusch innan det är dags att sätta mig med nästa skolarbete. Hoppas ni får en härlig måndagskväll :)

Dramaqueen

"Sluta vara en sådan dramaqueen" hör jag Agge säga till mig i telefonen. Dessa ord får min hjärna till att gå på högvarv. Seriöst, Eve? Varför ska jag ALLTID stöta bort det som är bra? Varför ska jag ALLTID överanalysera Allt?! Det är sjukt irriterande - för min egen del och troligen nog för mina närmsta som tvingas lyssna på det hela... alltid...

Men jag har verkligen tusen tankar i min skalle. Tankar som ständigt finns med mig och ända sen jag slutade blogga så pass öppet så försvinner dem absolut inte! Minsta lilla sak kan jag överanalysera och typ "tracka ner" tills jag tröttnat. Till vilken menning? Var kan jag kasta ut all den energi som mina tankar ger mig om inte just på analyserandet?

Men men... över till något helt annat. Jag har sagt upp mitt avtal på Aktiv eftersom det bara var en massa pengar i sjön. Nu går jag faktiskt och simmar!! Riktigt skönt är det också :)
Jag jobbar på som aldrig förr känns det som, har inte mycket ledigt men ni vet ju hur jag är: Måste ha många bollar i luften ;) Min kalender är seriöst en hel djungel. För att organisera upp kaoset har jag 5 stycken färger  som betyder olika saker som Jysk (blå), AGK (grön), Dagis (rosa), Skola (orange), träning (gul). Sinnessjukt va?

NU ska jag ta mig en dusch, försöka rensa skallen lite till och sen sätta mig med skolarbete. Imorgon ska jag upp tidigt för att åka till Hässleholm. Jag ska på min första utbildning (Sales&Service) med Jysk och det är något jag verkligen ser fram emot :) Hoppas ni får en trevlig kväll för det ska jag ha!

Strandsatt i Eslöv

Till Skånetrafiken: Bra misslyckat av ER med att ta bort kontantköpen!!!

Jag handlade det där tyget som jag nu länge gått och funderat på, till Alva. Ni vet, det där flicksöta barnyget med ugglor på, på Jysk... Vi har målat om hennes strykbräda och behövde ett fint tyg att klä om den med. Klockan blir 15.00 och vi stänger ner butiken för att bege oss hemåt och hålla lördag. Det är 45 minuter kvar tills mitt tåg går till Stehag så jag beslutar mig för att ta mig hemåt. För eftersom jag jobbat så har Alva varit i Stehag tillsammans med Mommi och Dimi.
När jag väl beger mig mot tåget slår det mig. MIN PLÅNBOK LIGGER KVAR PÅ JOBBET!!
FAAAAAN!! Tar mig ändå ner till stationen, med kontanter och upptäcker till min fasa att man inte kan köpa biljett utan kort/jojjokort! Bra misslyckat Skånetrafiken!!!

Det är i dessa situationer som jag verkligen avskyr att ha kuggat körkortet!! Ja, och inte äger en bil förståss... Men snäll som min syster är ska hon köra mig fram och tillbaka för att hämta Alva. Sitter just nu och väntar in henne...

Men ändå känslan som uppstår när man är strandsatt i Eslöv.... 

Jag är lyckligt lottad

Jag är så fruktansvärt lycklig och trivs verkligen med mitt liv.
Jag är så lyckligt lottad som har min fina familj, mina underbar vänner, en underbar pojkvän, jobb och skola som jag trivs med. Ja, jag är lyckligt lottad som har det så bra som jag har det.

Allting känns dessutom så jäkla bra med Patrik. Det känns så naturligt och avslappnat vilket jag verkligen älskar! Det känns så rätt! Och Alva, hon gillar honom och det är nog det bästa med det hela, att dem kommer så bra överrens! Hon har till och med lärt sig säga "Patrik" <3 p="p">

Bilderna från fotograferingen :)

Nu har en hel del bilder från fotograferingen den 25/7-2012 äntligen kommit in på Facebook. Här ser ni några :) Vad tycker du?

En mindre sockerkick

Smart som jag är låter jag Alva äta en risifrutti vid kvällsmaten. Resultaten blev en massa sång, dans, hoppande och klappande som slutligen övergick till övertrötthet och gnäll. Nu sover hon fint i sin säng och jag ska slänga mig i soffan tillsammans med min pojkvän och en stor godisskål och bara njuta av denna söndagskväll.

Tjena pojkvän

Två fyllor och ett avslöjat sexantal senare är det konstaterat: Jag har pojkvän, and it feel so good ;)

Jag får väl mätta er hunger på information antar jag. Patrik även kallad Padde är 29 år gammal och het som få. Jobbar på Sallerupslågpris och har nog den snyggaste ettan jag sett! Vi har sjukt mycket gemensamt, eller tja, kanske inte överdrivet mycket... men vi har båda våra tvkanaler huller och buller, gillar att skeda, äta Ben&Jerrys, har inte tagit studenten, kämpar med körkort och vad var det mer? Jo visst ja! Vi har likadant soffbord! Haha! Jag gillar han och jag gillar tanken på att ha han som pojkvän, dock har jag svårt att inse att jag faktikt inte är singel mer. 

Nu blir det duschen för att sedan bege mig bort mot systemet innan det är dags för ännu mer jobb. Ikväll blir det fest hos morbroren min.

Att jag aldrig lär mig

Jag sitter här, all alone med min Ben&Jerry (halfbaked of course!) och känner att det är dags att släppa mina tankar fria och bara låta fingrarna få löpa amok.

Jag fick idag höra, eller kanske rättare sagt insåg att många i min familj/släkt ser mig som bitchig, lätt irriterad, omogen, egostisk och ja, jag vet inte allt! Och det är inte kul! Somliga tycker att jag gick från mogen och stöttande till omogen och egoistisk efter att jag lämnade Daniel. Jag själv tycker inte att det är så konstigt. Självklart blir det skillnad på mig, förr till nu. Jag är ju inte längre samma person som jag var då. Nu har jag inte längre en stor familj att se efter, jag har inte längre tjejjouren utan nu är det bara jag och Alva som gäller. När jag bröt mig loss från Daniel så bröt jag mig också loss från att vara nedtryckt delvis av mig själv. Jag började jobba på att lyssna på min magkänsla och gå efter det som får mig till att må bra. Jag har även börjat säga mer vad jag tycker och tänker, kanske är det därför jag upplevs som bitchig? Men självklart finns jag alltid där för dem som behöver mig! Jag skulle aldrig vända någon ryggen. It´s not who I´m. 

Till nästa tankar. När räknas man som ett par? När är man liksom tillsammans, ihop? Är det när man träffats ett visst antal dagar eller är det när man ändra relationssatusen från "singel" till "i förhållande med..." på Facebook? Mina tankar grundar sig i: Vi har träffats snart en månad och allt känns rätt, han har till och med fått träffa Alva och även Alva klickade med honom men, är vi ett par? Många frågar mig när jag ska gå från singel till i ett förhållande på Facebook för att det ska bli riktigt. Liksom, finns det inte på Facebook så existera det inte. Min undran; Är Facebook det enda rätta? Är det informationen på Facebook som gör verkligheten? Är det Facebook som ansvarar för mina känslor, mina tankar och framför allt mitt liv? Hmm... jag tror jag väljet att trotsa Facebook och inte ändra relationsstatus även om jag inte längre skulle vara singel ;D

Jag tyckte det var dags att ge håret lite mer lyster så slängde i en toning och därefter KLIPPTE jag fan ta mig LUGG!! Snacka om att jag kommer ångra mig, att jag aldrig lär mig... 

Nä, nu blir det sängen. Sov gott allesammans :) 

Naglarna

Idag har vi varit hos min kollega Lina och gjort vid mina naglar, snyggt eller vad?
Jag har inte haft påbyggt sen julen 2008 och då bröt jag mina egna naglar under jobb. Jag hade väääldigt många julbord den vintern och att bära alla backar med disk var inte något mina naglar tålde. Efter det har jag faktiskt inte vågat... Så idag var det dags att bli nagelfin, lagom till sommarfesten som är imorgon. Har till och med unnat mig en ny klänning som jag ska ha på mig :)

Kvinnomisshandel

"Han säger att han älskar henne och hon älskar honom också, men hon förstår inte det riktigt. Han berättade sedan att innan han slog henne medvetslös så låg hon på sängen. Han tog då tag i hennes fötter och släpade ner henne på golvet. Därefter hoppade han på hennes axel, hals och huvud. Hans fötter träffade henne i varje hopp. Han ställde sig framför förhörsledaren och visade hur han hoppat på henne. Han blev exalterad själv när han visade förhörsledaren och säger att ifall han hoppat lite till hade hon dött". - Demonen i ett förhör ang. sista misshandlen 16/1-07

Så löd orden som krossade mitt hjärta en gång i tiden. Min pojkvän misshandlade mig i flera månader och det tog mig lång tid innan jag ens vågade skaffa modet att hota honom med en polisanmälan. Nyår 2006/2007 gav jag mig ett löfte - att anmäla honom om han skadade mig igen. Och det gjorde han, så jag anmälde utan att ens veta vad han gjort mig. Veckor senare fick jag svaret på mig fråga, "vad hände under tiden jag var medvetslös?". Jag hade inbillat mig att han ångrat sig, gråtit och försökt få liv i mig. Jag slets mellan enorma skuldkänslor för att ha anmält honom och för att han fick skylla sig själv. När jag läste hans förhör ändrades jag och valde att leva ett liv utan honom, utan skuld för allt han gjort mig. Jag valde att hjälpa andra som hamnat i liknade situation som mig. Det är en väg jag alltid kommer följa - att hjälpa andra. Inte som jourtjej men som ideell tjej.

Att jag kom att läsa mina papper från rättegången är för att jag igår kom i kontakt med en länk, som handlar något i stil som mitt. När jag läste allt denna tjej varit utsatt för kom jag att tänka mycket på mig själv. Hur jag var då och hur jag är nu och jag kom underfund med att jag inte längre kan relatera till tjej i mina papper.
Jag menar, har jag verkligen varit under hans våld? Har jag verkligen skrivit allt det i mina dagböcker då jag fasat för mitt liv? Det känns så overkligt. Själv anledningen till att jag relaterar så mycket till länken jag fann kan jag inte riktigt beskriva för er här. Men det känns. Allt det onda hon varit utsatt för det känns, långt in i mig. Varför fick inte hon den stöd som jag fick? Varför har rättsväset inte samma åtgärder för liknande situationer? Jag förstår det inte. Ska man seriöst behöva anteckna allt man varit med om för att vara trovärdig? Som sagt, jag förstår det inte men jag tycker fan att det är tragiskt och värdelöst!!

ATT SKADA NÅGON ANNAN PÅ ETT ELLER ANNAT SÄTT ÄR ALDRIG OKEJ !!

Fan vad jag trivs med mitt liv

Jag har börjat träffa en kille som får mig till att må så jäkla bra! Jag har seriöst ett brett leende på läpparna hela tiden och jag älskar det!! Det är länge sen jag mådde och kände så här. Nu när man håller på att lära känna varandra och så, så har det slagit mig hur mycket jag hunnit med sen jag började gymnasiet första gången. För att ge er en snabb inblick i mina tankar:
Jag har hunnit med/överlevt 3 förhållande (Demonen som misshandlade mig, Grahn som jag förlovade mig med och som sen var otrogen mot mig och Daniel som jag skapade den finaste på jorden med). Jag har påbörjat gymnasiet två gånger men aldrig fullföljt det, pluggat 3-4 terminer frisör i Danmark, 1 1/2 år på Sofielunds folkhögskola i Malmö, jobbat på 11 jobb varav jag är kvar på 4 ställen. Jag har grundat Tjejjouren i Eslöv som jag sedan blev utslängd ifrån på grund av seperationen med Daniel, jag har skapat mig ett brett nätverk och funnit mina närmsta vänner. Jag har flyttat hemifrån 2 gånger och påbörjat körkortet minst 5 gånger samt kuggat en gång. Och för att skriva det tydligt så har jag fött en underbar flicka som jag älskar över allt annat! Allt detta på 6 år och då är det säkert en hel del jag missat! Det är inte illa :D Allt detta har gjort mig till den person jag är idag. Allt detta har fått mig att lära mig vad som är viktigt, vad som är värt att kämpa för och vem som gör mig gott.

Jag läser nu in gymnasiet och är 900 poäng från mitt slutbetyg, pluggar till körkortet och bor ensam i en fin trea tillsammans med mitt älskade barn. Har fyra jobb som jag trivs med, har mina vänner och nu en underbar kille att dejta. Fan vad jag trivs med mitt liv! 

Dixis 20års fest

Det blev ett lyckat födelsedagsfirade för Dixi igår <3