Alva

Slänger upp lite bilder som jag haft på mobilen, alla självklart på Alva :) Har ju äntligen fått tillbaka dator/mobil sladden utav syster min :)
Min kamera har förresten återvänt till livet, den behövde visst bara några dagars vila för att orka med tempot igen. haha! Tror det är dags att köpa ny, eller vad tror ni?

Jag trodde aldrig, inte ens i min kärleksfullaste fantasi att kärleken till sitt barn kunde vara så stor, så överväldigande. Jag älskar Alva utav hela mitt hjärta. Mammas lilla hjärta, gullunge! 

/ Eviie

Update!

Helgen har varit fullspäckad med roligheter men väljer att bara berätta lite kort om den och i stället slänga in lite bilder.  Alva har nämligen sovit ganska längre redan och jag har en aning om att hon snart vaknar till liv igen. Så llika bra att göra detta till ett kort inlägg.

Fredag: Åkte in till Malmö för lite festival m.m med tjejerna Emma, Steffi och Katarina :) Mycker skoj! Senare blev det spelkväll hemma hos oss med lite Monopol och "larvspel". Jag kan ju gotta mig i att jag faktiskt vann Monopolrundan! Wiie!

Lördag: Barnens dag på torget så det blev både fiskedamm och att hoppa i hopptorn för Jonathan och Elias del. Något dem tyckte var mer än roligt! Senare blev den kalas för lille (stora?) Oliwer som fyllt 1år :) Glass och massa lek för alla barnen. Glass och trevlig pratstund för oss vuxna :D . Blev även senare födelsedagsfirande för Anela som fyllde 21år igår med temat Glitter och Glamour.  Grattis i efterskott till er båda.. igen.. :)  Blev god mat och roliga lekar och lite fylla på det förstås! Det blev lätt en kväll att minnas. Milf:aren Eviie blev påraggad två gånger!!! Jisses va? Dem fick sig allt en chock när jag glatt och stolt visade upp min lilla prinsessa på mobilen. haha! 

Söndag:  Slappedag utan bakfylla. Nice!

Ikväll är det loppis på Storgatan 22 kl. 18.00-20.00. Ni dyker väl upp och fyndar lite?

/Eviie

Godmorgon!

Idag vaknade man banne mej tidigt! Var helt slut i kroppen ïgår så kröp i säng redan vid tio igår kväll, jätteskönt faktiskt.
Lillfisen Alva väckte mig sju för lite frukost/sova vidare mat och somnade om nästan direkt. Men men, man ska väl inte klaga? Har iallafall fått räkningarna betalda nu och tänkte börja dagen med att plocka undan lite.

Har efter en fundering i huvudet väldigt länge nu men varje gång den kommer så är jag för upptagen med något annat så har aldrig tid till att skriva ner den. Nästa gång tar jag den! För du visste väl att tankarna flyger rundor inom dig typ så där 3000gånger om dagen?! Men man zappar inte alltid upp dem, för visst händer det att du stannar till ibland och inser att denna tanken hade jag faktiskt innan, kanske inte just i dag men häromdagen? Det händer iallafall mig - ofta. Kanske ´har jag brist på fantasi så upprepar mina tankar istället eller så flyger dem rundor där inne fram tills jag tagit mig tiden att skriva ner dem.
Jag har fortfarande tankar sen demonens tid som kommer tillbaka lite då och då,... Borde kanske stanna till nästa gång, ta fram papper och penna och bara skriva ner dem. Eller skriva ett inlägg ibloggen om tankarna?
Jadu, vi får väl allt se hur jag hanterar dem tankarna nästa gång dem kommer till mig.

Idag fyller min älskade mormor år så det blir att man åker ut till henne senare idag :)

Have a great day ! /Eviie

Hmmpht!

Jag har gått och blivit kvällspigg vilket är oerhört jobbigt!! Speciellt när man har en liten bebis som vaknar tidigt och inte vill somna om... Gillar inte!!

Tjejjouren i Eslöv meddelar:  Loppis på STORGATAN 22 måndag 30 Augusti kl. 18-20!!

Blogga på eslov.tjejjouren.se du också!! :) Maila in ditt bidrag/blogginlägg till tjejjouren.eslov@roks.se

/ Eviie

Ny vagn!

Nu har vi köpt ny vagn till lillfisen :) Det blev en svart/grå Emmaljunga scooter.
Är mycket nöjd med mitt val av vagn kan jag också tillägga. Så nu ligger vår gamla vagn på blocket till försäljning. Bild kommer senare, när min kamera fungerar igen och/eller när jag fått tillbaka mobil/datorsladden av Sandra.

Men nu kallar sängen!

Take care / Eviie

Mamma Eviie berättar...

att ALVA GUNGAR!! Idag fick hon för första gången testa på att gunga! Med ett leende på läpparna och massa ljud att säga gungade hon minst tre-fyra minuter innan hon blev rastlös. Då kan ni kanske tänka er hur stadig hon är när hon sitter? hihi !

Slänger även in ett par bilder från gårdagen då Steffi och Dixi kom på besök. Det blev kladdekaks bak och kortspel - Skip bo! Nytt och skoj, kan jag lova! :) Varken jag eller Daniel hade någon aning om hur man spelar detta men efter ett tag vann jag faktiskt en gång! Daniel fick tyvärr nöja sig med att ha lärt sig  spelet. 

Idag blev det först "dejt" med grannarna med lek och en tur på stan. Senare blev det fika med Steffi, Emma, Anela, Amela och Älsklingen + Alva och Elisa förstås. 

Alva äter äpple.. MUMS!

Jag tror att min blogg gått från tankspridd till lite mammig eller vad tror ni?

Men det är ju såååå svårt att skriva om allt och inget när min lilla bebis bara växer och utvecklas konstant. Man är ju så stolt över sitt lilla underverk!

Jag har tänk på en sak dock. Varför tycker alla mammor att sitt eget barn är sötast? Jag gör ju det och jag förmodar att alla andra gör det med - med sina egna barn. Eller? Är det för att man känner dem innanfrån och ut? Eller för att dem förhoppningsvis liknar sig själv? Ja, jag vet inte... 

GRATTIS SARA OCH DAVID TILL ERT LILLA FLICKEBARN!! :) :)
Jag hann visst med ett inlägg innan tiden förflyttar oss till en ny dag trots allt :)

/ Eviie

Alva skrattar

Mamma och Sandra tittade in vid tretiden innan idag. Detta tyckte Alva var väldigt roligt, speciellt när Mamma aka Mormor sjöng Imse vimse spindel :)

Det blev även en MASSA lek för henne uppe hos grannarna, bilder kommer förhoppningsvis senare när jag får låna tillbaka dator/mobil sladden av syster min. 

Älskar att höra hennes helt underbara skratt, även om det inte händer så ofta. Hon tycker nämligen att både Pappa och Mormor sin är så mycket roliga...! 

Tänk, min lilla bebis är nu en stor bebis, snart hela 6 månader gammal. Hon ler, sitter och skrattar och snart är det dags för sittvagn! Helt sjukt vad tiden går fort, rullar på... 

Tänk, så mycket hon hunnit med under sin lilla tid här bland oss, tänk så mycket hon lärt och utforskat. Tänk... 

Jag blir mer och mer säker i min mamma roll för varje dag som går, och tur är väl ändå de? Hur skulle det annars gå... ? Och snart kommer även vännen min att få växa in i sin roll som mamma för hennes slempropp gick idag och värkarna drog igång för ett par timmar sen! Så nu väntar vi alla spänt på att se vem det är som tittar ut :)

/Eviie

Alva gästbloggar

lhhm W456YHHHH5NKJ566JHMM, V+0VVVVVI,JKM,KL,KGTFPOP+öäpå

4

44Ed0pp=eq/A XZZZZZZLOOOOOOOOOOOOO.TNYBFVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVV9UIOLKBGVGBGH BVUJVBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBGF5H

/ Kram Alva :)

Nu ska vi traska en trappa upp och hälsa på grannen Linda och barnen :) Ska bli lika trevligt som vanligt :)
Vi hörs lite senare

/ Eviie

FITTA!!

...är faktiskt inget skällsord. För vet ni vad det betyder? Det betyder "våt ängmark", vilket innebär makt och kan ge er underbar njutning med er själv och/eller tillsammans med någon annan.

Så varför använder då tjejer det ordet mot varandra som något negativt? Ordet fitta är ett positivt ord och är bland det coolaste som finns. Skulle någon komma fram till mig och kalla mig för fitta så hade jag utan tvekat svarat denna person : "Tack! Det är bland det coolaste man kan bli kallad!" För det är coolt, och vi som tjejer och kvinnor har makten till att göra det coolare, till ett positivt ord. Bli glad istället för ledsen när någon använder det ordet mot er. Berätta till personen vad det faktiskt betyder, att det är inget skällsord. Var stolt över din fitta. Alla ser vi olika ut där nere och tur är väl det? Vi är alla unika, speciella.

Jag fick under min utbildning "Hur rakar man fittan? och andra frågor"  i Stockholm även höra detta bisarra fittsnack. Att tjejer kan tycka det är okej att kalla varandra för ordet fitta men att kalla en tjej/kvinna som är tjugo+ så är det inte okej. Det är inte heller okej att en som är tjugo+ att kalla en under tjugo för fitta.
Hur går detta ihop? Tänk så vill jag bli kallad för detta positiva ord? Vara del i att ta bort ordet som ett skällsord och i stället göra det häftigt, coolt och vara ett ord som betyder makt, som det faktiskt gör? Hur gör jag då? Får jag vara med? Vad tycker ni?


Jag fick lära mig massa ny fakta och jag kommer nu snart till att sätta ihop en egen liten utbildning i det jag lärt mig för att låta de andra i jouren ta del av kunskapen. Hade du också velat ta del i det? Hojta till så sätter jag kanske ihop en för allmänheten också?

Ps. Vet ni vad KUK betyder? Det betyder så lite som "liten utväxt på träd"
Så visst fan är FITTA så mycket coolare att bli kallad? Ordet ger ju MAKT!

Vad tänker ni kring mina tankar och kring orden fitta och kuk? Är dem skällsord och tycker ni att dem ska forsätta vara det? Dela med er av era tankar! Inga tankar är fel eller rätta. Jag vill höra era tankar i detta :) 

/ En tänkande Eviie

Stockholm, here We come!

Om knappt en timme beger jag och Alva oss mot stationen, det är ju idag vi åker till Stockholm!
Allt  löste sig förresten med hemresan på söndag, det blir STOR buss så vi alla får plats ner till Centralen i Stockholm.

Men vi hörs på måndag för då lär jag ha en hel del att berätta om! Nu blir det att fixa den sista packningen!

Sköt om er :) / Eviie

Oväder ute...

och oro inombords..

Imorgon är det menningen att jag och Alva ska ta nattåget upp till Stockholm för utbildningen "Hur man rakar fittan och andra frågor" men nu vet jag inte om det längre är så aktuellt..
Tjejjouren.se ska ha ordnat med bussar till och från Stockholm C, vad jag i allafall trodde.
Dem har ordnat buss till Tynningeö där utbildningen ska vara men på tillbaka vägen ska vi nu åka kommunalt dvs. med minibuss, färja och pendel. Där kommer problemet upp.
Jag ska ha Alva med mig, i vagnen, inte i bilstolen... Så hur dem tänkt att hon och jag ska åka minibuss vet jag inte.. För jag tänker då aldrig ha henne i knät!
Men jag får helt enkelt ringa dem imorgon och se till så att dem fixar det, hyr bilstol eller va fan som helst så att vi kan komma upp...

Sandra blev förresten utskriven idag och på måndag ska jag och Alva följa med henne till svensk läkare. För jag kan ärligt säga att jag har inte den blekaste aning om vad som varit/är fel på henne. Me not know... Jag fattade väl inte diagnosen antar jag. Att hon blev lämnad ensam på sjukhuset har jag tyvärr koncentrerat mig mer på och varit irreterrad över, än på vad som varit fel med henne.. Sanna vänner är dem som visar sig i nödens stund, is all I can say.. Men nu mår hon i allafall bättre och är där solen skiner och regnet känns avlägset.
Här har himlen öppnat sig och det båda blixtrar och åskar, något jag inte gillar. Så om jag är avis på Sandra? Ja, jag vill också till värmen!  
Jag får nöja mig med att efter regn så kommer solen fram igen och hoppas på solsemester nästa år!

Det blev en mysfika med gänget innan idag, något man saknat nu under sommaren då Anela varit på semester,  Emma varit iväg de veckor jag varit hemma och tvärtom och Steffi som jobbat för fullt. Men nu är hösten på ingång och det innebär fler mysfika stunder med tjejerna! Wiie!

Jonathan hade saknat sin lillasyster så det blev massor med mys nu när han kom hem igen :) Me like!

Min Kärlek <3

/ Eviie

Meddelande från Mamma

"På väg nu till Kastrup och London...måste säga att jag inte riktigt är på G. Nej jag är inte trött Sandra ligger på sjukhus på Rhodos sen i tisdagskväll. Hon får besked i dag då hon ska bli undersökt av en hjärtspecialist, hon har andfåddhet, hennes hjärta slår för fort o pulsen är för hög. För övrigt verkar hon pigg. Dom misstänker något som heter Tarykardi. (om det stavas så vet jag inte) Så om vi sover i London eller Rhodos inatt får undersökningen avgöra.Det är väldigt jobbigt att veta att hon ligger ensam på ett sjukhus i ett annat land, att man inte kan finnas där för henne. Hon har iallafall blivit vän med kvinnan i sängen bredvid så igår hade dom två varandra att stötta. Man kan undra hur många prövningar en människa ska gå igenom här i livet, först allt med Felicia, Evelinas mardröm, Mio och nu även Sandra. Så ni kära vänner som har hennes mobilnummer kanske kan sända henne ett sms så hon kan känna att vi är med henne trots avståndet som finns mellan oss. Skickat från min iPhone Bitte"

/Från Mamma genom Eviie

Jisses säger jag bara!

Det var mig ett jävla rännande på sjukhus hit och sjukhus dit när det gäller min familj.
Fick idag veta att samma dag (alltså igår) som Mio blev utskriven från sjukhuset i Lund så blev Sandra inskriven på sjukhuset i Rhodos... Och inte en jävel sitter bredvid henne!! (!!!!) Ilska bubblar rent av inuti mig på hur folk kan tänka, priotera...
Ensam på ett sjukhus i ett främmande land... Jisses säger jag bara!
Hon hade känt av en förkylning som senare övergick till ett tryck på bröstkorgen/ över lungerna. Så hon åkte in till sjukhuset. Blev röntgad och inskriven för vad hon trodde bara var över natten. Men ikke. Hon får stanna ytterliggare en natt och imorgon kommer hjärtspecialisten och kollar på hennes hjärta...
Det sägs väl att det händer tre saker på varandra? Nu har Mio varit inne i Lund, Sandra ligger på Rhodos, så vad kommer hända härnäst?!

Men nu ska jag ta och renbädda sängen, så att man får lite sömn inatt, men först ska Sandra få sig ett natti natti mms från Alva :)

/ Eviie

Im back!

Jag har äntligen hittat tillbaka till mitt gamla jag. Jag tycker nu att det är kul igen att klä upp mig, sminka mig att jag till och med målat någlarna och färgat håret!!! Daniel tycker nog bara att det är skönt att gamla Evelina är tillbaka, o likaså gör jag :) Jag har ju till och med börjat hitta tillbaka till mitt skrivande mer eller mindre.. Det är lycka!

Vi fick beskedet om Mios tumör igår och jag kan med glädje berätta att den var GODARTAD!!! Vilken lycka!

Ikväll ska jag, Alva, mamma och pappa ta en tripp upp till honom och hälsa på. 

Nej men nu ska jag passa på att röja undan här hemma medan Alva prinsessan fortfarande ligger och nannar kudde, så vi hörs lite senare!

/Eviiie

Nu lyser solen igen på oss

Nu har jag äntligen tömt både mobilen och kameran på bilder så slänger upp några här :)

Min älskade familj!! :) 

Hade min första utekväll som mamma i fredes. Hade sjukt skoj och trots alla drinkar så blev jag varken as nitad eller bakfull, vilken lyx va? Var dock lite trött hela dagen då mamma ringt och väckt mig tidigt! "Är du bakfull?!, hihi"... Tack för den!

Vi började kvällen med förfest hemma hos oss - vår första fest någonsin i detta hemmet!!
Senare blev det B2 för hela slanten, hihi! Det blev helt klart en kväll att minnas. :)

Igår åkte jag och Alva in och hälsade på Gudfar Mio på sjukhuset. Vi möttes utav en mycket piggare Mio som både hade tagit sig en dusch och fått på sig sina egna kläder! I söndags när vi var där hade han fortfarande bandage, var trött och hade ont i ena ögat. Så ni kan tro att man fick sig en chock när allt hade vänt till det positiva på bara en natt! En väldigt glad chock då, då! Åh idag kommer Mio äntligen hem! Har senaste veckan passat sötnosen Dimi ofta. Hon har varit en ängel med barnpassningen, haha! Å roligt har vi haft, kan ni tro! Så slänger även in en bild på henne och Alva. :)

Alva och Gudfar :)

På fredag åker jag och Alva upp till Stockholm för att delta i Tjejjouren.se´s utbildning i bemötande. Kommer bli skoj,skoj, skoj!! Jag har nu fått orken till att ta tag i saker o ting igen. Jag har anmält mig och Alva till babysim med start nästa månad. Har fått hem papper om att få ett nytt lämp och ska senare idag ner och boka synkoll till det. Jag har även anmält mig till två distanskurser : Matematik A och Engelska A, så nu kan man kankse även få det gjort? Hihi. Jag känner mig sååå duktig! 

/Eviie

Tummar och tår

Har nyss suttit och läst Cajsas blogg. För varje ord jag läser fäller jag en tår.
Cajsa, Mios mamma. En stark kvinna som jag är stolt över att ha som faster, som gudmor.


Dimi är hos oss även denna natten. Cajsa ska in tidigt till sjukhuset imorgon då Mio ska få sin biopsi gjord. Jag håller alla tummar och tår för att det ska gå så smärtfritt som möjligt för honom.
Jag satt tidigare idag och läste blogginlägg från tiden då min lillasyster låg på sjukhuset i väntan på sina orperationer. I ett inlägg skrev jag:  "Jag vill hålla om henne och lova henne att allt kommer bli bra. Men jag kan inget lova. För jag vet själv inte hur det kommer bli. Jag kan bara hoppas, alla kan bara hoppas."
Nu känner jag likadant. Jag vill bara hålla om Mio och lovat att allt kommer gå bra, det vill vi alla...


Jag har svårt att somna på kvällarna, ligger gärna och stirrar upp i taket och tänker. Tänker på livet, hur det ena stunden kan vara helt underbart till att i nästa stund vara kaotiskt. Livet kan vara över på två röda. Det är skrämmande. Jag kan inte förstå hur Cajsa och Magnus har det eller hur dem känner men jag kan i mina mörkaste mardrömmar ana hur det är för dem. Vilken smärta dem har inom sig... Det gör ont i mig när jag tänker på hur min familj lider, hur Mio lider. 


Ännu en gång säger jag: Det enda jag nu kan göra, det enda vi alla kan göra är, att be. 
Be för Mio, och be för hans närmsta familj. 

/Eviie

Mio

Åkte in till Mio idag. Det var tufft att se honom ligga där, helt utslagen.
Men man fick visa sig tuff, stark och stänga inne sorgen man känner. Trycka ner gråtklumpen och trycka tillbaka tårarna som så gärna ville forsa ut genom mina ögon, rinna ner längs mina kinder...

Det sägs ofta att allt som händer har en mening, att allt har en orsak. Men vad är meningen med detta?! Vad vill "gud" uppnå med att skada Mio, med att skada alla oss som älskar honom? Jag kan inte förstå det. Jag hatar det! Hur mycket jag än ligger och grubblar över varför detta hänt just Mio, varför det hände min lillasyster så kommer jag aldrig lyckas få något svar. Men en tanke, som ständigt korsar mina tankar nu är: "Tänk så drabbas jag också utav detta, eller någon annan i min familj?" Vi är fem dubbelkusiner i min familj varv två stycken drabbats.. Jag ber till han där uppe, till alla änglar som finns där ute att Mio kommer klara sig oskadd genom detta helvete, att dem ska ge Mio all den styrka han behöver nu och att allt det onda ska försvinna och lämna min familj ifred. Det räcker nu.

På torsdag ska Mio göra en biopsi för att fastställa en diagnos. Proverna som kommer till att tas kommer vi inte få svar på förrän ca 1-2 veckor senare. Så vi kan inte göra annat än att hålla både tummar och tår för att proverna ska ge med sig positiva svar.

Imorgon ska jag har Dimi igen och inte förrän på fredag funderar jag på att åka och besöka honom igen. Jag vill att han ska få vila ut innan jag kommer. Där kommer finnas så många vid hans sida under biopsin och vid uppvaket att jag inte vill göra att han känner sig kvävd. Han måste få vila, få utrymme. Och han vet, att även om jag inte kommer varje dag så går mina tankar till han hela tiden. Jag kan skicka i väg ett sms eller två med en styrkekram, varje dag, varje timme i stället. Även det betyder mycket för honom. Han har så många som stöttar han genom detta, så många som bryr sig om han och älskar han. Jag älskar han. Jag stöttar han och jag ber för honom. Mio, min älskade kusin. Min vän.

Och till Cajsa och Magnus, Dixi, Dimi och Kim vill jag säga att jag finns här för er med. Ni är starka, ni besitter den styrka som krävs likt som Mio, för att bekämpa detta. Ni klarar detta. Jag älskar er! 

/ Eviie

Mio vår allas Mio

Tack alla ni som lämnat en kommentar med värmande ord på facebook.

Dimi åkte hem för snart två timmar sedan och man lämnades själv med alla tankar. Tankar som dras till de operationer han har framför sig, smärtan och till och med döden. Tankar som får mitt hjärta till att krossas tusen gånger om. Tankar som dras till hur det var när min älskade lillasyster låg inne i väntan på sina operationer. Tankar, dessa förbaskade tankar...

Så fort Alva fått ro i kroppen till att somna, tillät jag mig till att gråta ut (igen) samtidigt som jag lyssnade på hans musik.

Mio är bland dem bästa sångare jag känner. Han är min kusin - dubbelkusin, Alvas gudfar och så mycket mer. Han är så många saker; son, bror, pojkvän m.m. Och jag kan inte förstå att detta hänt han. Att detta helvete återvänt till min familj. Denna onska. Imorgon förmiddag tänker jag och Alva ta tåget in för att hälsa på han. Dimi har skrivit ett brev till honom som jag lovat att lämna.

Gråtklumpen finns ständigt hos mig nu, hos oss alla. Vi har en tuff period framför oss nu, Mio speciellt. Och vi kan inte göra annat än att finnas där för han. Och det är tufft att vara så maktlös...
Jag ser hur alla runtomkring, min familj, vår familj lider utav detta. Och jag kan bara tänka mig hur Mio har det. Mio vår allas Mio.

Nu när han ligger inne kan jag inte undgå till att tänka tillbaka på gamla minnen: Minnen från när vi var små och han ständigt for efter mig med godispåsen i högsta hugg! Han skulle alltid bjuda mig på allt sitt godis. Den lilla gottegrisen jag är så tog jag ju så klart alltid emot det. Vi brukar skämta om det nu, med att jag har massor med godis att bjuda tillbaka. haha! Det var tider det. Mio och jag höll ihop mycket när vi var små. Övernattade ständigt och busade ofta med varandra. Ett tag bodde vi till och med under varandra! Vi hade bokstavligt talat rummen under/ovanpå varandra och vi brukade banka i taket/golvet på kvällarna.
När jag tänker tillbaka på allt detta inser jag att tiden dragit oss ifrån varandra. Men vi har alltid funnits där för varandra och det kommer vi alltid att göra.

Han är stark, han kan klara av detta, han ska klara av detta! Det måste han! 


Nu när jag gråtit ut igen, brytit ihop ännu en gång så känner jag mig tom, helt tom. Jag vet inte mer vad jag kan skriva.

/ Eviie

När är det nog?

Funny Twenty-second day of month, jag menar... 

Firar idag 22 månader tillsammans med Daniel - tiden går alldeles för fort. Om bara två månader firar vi två år tillsammans, helt otroligt!

Dagen började super bra, mysig morgon tillsammans med min lilla familj men den tog snabbt en tvärsväng och blev till en mindre lyckad dag.

Klockan 10.00 får jag ett samtal av min mamma. Ett samtal som vände upp och ner på hela min tillvaro. 

Mio, min älskade dubbelkusin ligger inne på sjukhuset i Lund, misstänkt att ha "råkat ut för" samma sak som det min älskade lillasyster gick igenom för drygt två år sedan. 

Det var någon gång under våren 2008 som vi fick veta det. Min mamma hade åkt inte till akuten i Lund med min lillasyster då dem misstänkte hjärnskakning. Något senare samma dag kom beskedet att min lillasyster bar på en cysta mitt i skallen, mellan hjärnhalvorna. Hon fick genomgå tre operationer för att bli kvitt detta.

Nu har vi fått veta att även min kusin bär på en. Exakt var den sitter vet vi inte ännu. 

Så fort jag och min mamma lagt på luren, tillät jag mig själv till att låta gråten ta över tankarna som flyger runt inom mig. (Jag hatar att detta jävla helvetet börjat om på nytt igen. Räcker det inte med min familj nu !? Ska universum ge sig på varenda jävel i min familj, med något dåligt !?! ) Gråta ut för att sedan samla mig så att jag skulle kunna klara av att ha hand om Mimsan, Mios yngsta syster. 

Så nu sitter vi här, jag och Mimsan (å Alva så klart) och väntar på att höra något gott besked. 

Hon ska övernatta här så vi har passat på att ha en girlsnight med massa tokigheter och skratt för att få tankarna åt andra håll, för en stund i allafall. Daniel har varit iväg halva dagen genom att lämna Jonathan hos mor sin och nu har han gått till André. Så jag säger bara TJEJKVÄLL!! Grannen Linda har också tittat ner på besök och även där blev det en massa skratt :)

Så något gott har dagen bjudit på trots allt. 

Mina tankar är hos dig kusinen min. < 3

När är det nog? / Eviie