tisdag 3 augusti 2010

Mio

Åkte in till Mio idag. Det var tufft att se honom ligga där, helt utslagen.
Men man fick visa sig tuff, stark och stänga inne sorgen man känner. Trycka ner gråtklumpen och trycka tillbaka tårarna som så gärna ville forsa ut genom mina ögon, rinna ner längs mina kinder...

Det sägs ofta att allt som händer har en mening, att allt har en orsak. Men vad är meningen med detta?! Vad vill "gud" uppnå med att skada Mio, med att skada alla oss som älskar honom? Jag kan inte förstå det. Jag hatar det! Hur mycket jag än ligger och grubblar över varför detta hänt just Mio, varför det hände min lillasyster så kommer jag aldrig lyckas få något svar. Men en tanke, som ständigt korsar mina tankar nu är: "Tänk så drabbas jag också utav detta, eller någon annan i min familj?" Vi är fem dubbelkusiner i min familj varv två stycken drabbats.. Jag ber till han där uppe, till alla änglar som finns där ute att Mio kommer klara sig oskadd genom detta helvete, att dem ska ge Mio all den styrka han behöver nu och att allt det onda ska försvinna och lämna min familj ifred. Det räcker nu.

På torsdag ska Mio göra en biopsi för att fastställa en diagnos. Proverna som kommer till att tas kommer vi inte få svar på förrän ca 1-2 veckor senare. Så vi kan inte göra annat än att hålla både tummar och tår för att proverna ska ge med sig positiva svar.

Imorgon ska jag har Dimi igen och inte förrän på fredag funderar jag på att åka och besöka honom igen. Jag vill att han ska få vila ut innan jag kommer. Där kommer finnas så många vid hans sida under biopsin och vid uppvaket att jag inte vill göra att han känner sig kvävd. Han måste få vila, få utrymme. Och han vet, att även om jag inte kommer varje dag så går mina tankar till han hela tiden. Jag kan skicka i väg ett sms eller två med en styrkekram, varje dag, varje timme i stället. Även det betyder mycket för honom. Han har så många som stöttar han genom detta, så många som bryr sig om han och älskar han. Jag älskar han. Jag stöttar han och jag ber för honom. Mio, min älskade kusin. Min vän.

Och till Cajsa och Magnus, Dixi, Dimi och Kim vill jag säga att jag finns här för er med. Ni är starka, ni besitter den styrka som krävs likt som Mio, för att bekämpa detta. Ni klarar detta. Jag älskar er! 
/ Eviie

1 kommentar:

steffistella89 sa...

Jag finns också här för dig Eve, vet precis vad du går igenom. Hör av dig om det är något. För något lite roligare,så ses vi på fredag :). Kram

Summa sidvisningar