Då
har flyttlasset åkt till Stehag. Nu bor jag offeciellt hemma hos mina föräldrar
igen. Känns super konstigt att ha flyttat hem. Det där med att vara singelmamma
och bo hemma hos föräldrarna trodde jag aldrig skulle hända mig. Jag har ju
sett hur andra unga mödrar har det på tv... Inte det liv jag strävade efter
kanske men det är så det får se ut nu ett tag framöver... Jaja, snart hittar
jag säkert drömlyan så mamma och pappa får BF (barnfritt) igen :)
Alva
ligger på ovanvåningen och sover sött och jag sitter nere i vardagsrummet med
resten av familjen och njuter av lugnet. Har tagit tag i saken och äntligen
adressändrat och aktiverat mitt studentrabattkort. Nu tänkte jag be pappa ordna
powerpoint till mig så jag kan ordna en bra presentation till tisdagens
muntliga redovisning i marknadsföringen :) Hihi!!
Vi
hörs en annan dag :)
Hur
ska man veta att man vågar vara sig själv när man inte vet vem man själv
är? Någon som förstår min fundering? Sitter och läser i företagsekonomiboken
och där står det svart på vitt "Självförtroende är att våga vara sig
själv"
Betyder
det är mitt självförtroende inte exicterar för att jag inte vet vilken av alla
mina "jag" som är mig? Är att "vara mig själv" en
blandning av alla mina inre "jag"? En bit av glädje Eve, en bit
av sur Eve, en dos av egenkärlek och en dos av kärleksspridning? Eller det
handlar kanske inte alls om det? Vad handlar det då om? Upplys mig, för jag är
vilse. Helt lost.
Hur
ser mitt jag ut? När vet jag att jag är mig själv när bluffkänslan dyker upp
lite här och var, bara för att självkänslan fått sig en törn? Någon smart
person som kan förklara detta för mig?
Självkänsla
handlar ju om hur man mår inombords. Hur man själv ser sig medan
självförtroende är det man prestrerar, det man gör utåt. Så om jag då ska vara
mig själv innebär inte det då att det är en blansgång mellan självkänsla och
självförtroende? Hur finner vi den balansen?
Den
26:de går flyttlasset. Jag och Alva flyttar hem till mina föräldrar under tiden
jakten på "drömlyan" pågår. Det har varit mycket velande och bråk men
nu är allt över. Nu är det slut. Ja, jag är singel.
Vi har haft många bra och härliga stunder med, sjävklart! Men vi vill så olika,
vi har inte samma mål med livet så nu har vår gemensamma resa tagit slut även
om kärleken till Alva alltid kommer fortsätta binda oss samman. Jag vill ha mer
i mitt liv. Jag vill något helt annat än han. Jag vill leva själv med Alva och
inte behöva tänka på att ta hänsyn till någon annan än Alva och mig själv. Det
är det liv jag ser framför mig som lycka. Det är det jag vill. Känna mig fri
att göra vad jag vill, inreda precis hur jag vill, rött, rosa, oragane - who
cares.
Eftersom vi har gemensam vårdnad och Alva har fyllt 2år när flytten sker så
kommer vi ha varannan vecka. Tror hon kommer klara det bra. Jag däremot kommer
böla av saknad efter henne, stå utanför dagis och se på när hon leker med sina
kompisar bara för att få se på henne. Mitt hjärta kommer gå i tu varje gång min
vecka är över och lagas igen så fort hon kommer hem igen. :( Min lilla älskade
prinsessa <3 Hon går före allt! >
Fast,nu får jag återgå till arbetet...
