Alltid först

Jepp, det är jag. Alltid först med att lämna in provet.

Förr, på högstadiet för att vara med specifik, satt jag ofta kvar och väntade på att någon annan från klassen skulle lämna in först. Jag hade av någon konstig anledning fått för mig att den som blev klar först hade antagligen inte svarat på alla frågorna. Även om jag svarat på alla frågorna och troligen skulle få helt okej betyg så ville jag helt enkelt inte att mina klasskamrater skulle döma mig som ”icke stude” och tro att jag struntat i att plugga inför provet. Knäppt va?

Ännu konstigare är det att dem tankarna faktiskt sitter kvar i mig. Vid varje provtillfälle blir jag klar först och varje gång tänker jag samma sak. Skillnaden nu är att jag inte längre bryr mig om jag lämnar in först eller inte. Jag vet med mig att jag svarat på alla frågor/ eller de jag kan och gjort mitt bästa. Det räcker för mig.

Hade samhälles prov idag (politik) och jag tyckte faktiskt det gick ganska bra J Jag svarade på alla frågorna och lämnade in provet efter jag dubbel kollat det. Var klar efter 25 minuter. Ganska skönt faktiskt för då fick jag ännu mer ledig tid som jag kunde ägna till annat som att plugga till morgondagens svenska b´s (antiken och medeltiden) prov.

Men från det ena till det andra. Träffade en vän från jouren igår. Det vare jättetrevligt att ses så där riktigt utanför jouren måste jag säg. När hon berättade att dem får sin nya lokal idag så sitter jag nu här hemma och velar ifall jag ska höra av mig eller inte. Dem behöver kanske flytthjälp… Och jag som ändå är ledig fram tills ett kan väl ta en paus från allt pluggande och gå ner och hjälpa dem? Om dem behöver min hjälp så att säga. Men sen vet jag också med mig att hör jag av mig och dem behöver flytt hjälp så är risken väldigt stor att jag ansöker om nytt medlemskap igen. För jag saknar jouren. Det gör jag verkligen och det går nog inte ens en dag utan att jag tänker på den och personerna som jobbar med den. Jag saknar dem helt enkelt. Men jag har inte längre tiden till att engagera mig. Det var därför jag avgick. Det måste jag säga till mig själv varenda dag för att inte skicka iväg den där ”intresseanmälan” och ansöka om nytt medlemskap. För om jag nu blir medlem igen. Har jag tid till det? Kan jag lägga så många timmar i veckan på en verksamhet och försumma Alva? Nej, det kan jag inte. Jag verkligen älskar att ha alla de timmar ledigt och spendera med Alva nu. Alla de timmar som jag innan lämnade iväg henne till Daniel för att sitta på jouren. Visst, nu lägger jag mycket tid på skolan men det gör jag oftast när hon är på dagis eller när hon sover så jag försummar inte längre henne på det sättet. Det är faktiskt skönt att känna den frihet som jag inte känt på så länge. Jag har 6 dagar i månaden uppbokade på jobb. Vet du vilken frihet det är? Från att ha haft typ så där 14-18 dagar i månaden på jobb och jouren till 6. Det är himmelriket. Men som sagt så saknar jag jouren så jävla mycket!!!! En vän sa till mig, att det tar ca ett år innan man släpper den verksamhet som man lagt ner sin själ i. Det kanske stämmer. Jag får kanske sitta och intala mig själv i ca 11 månader till…

Nä, nu ska jag fortsätta med min pluggande… Hoppas ni har en super torsdag alla ni där ute <3