Livet

Livet är en enda krokig väg. Många gånger får man uppförs backar och hastiga svängar. Det är inte alltid man själv hinner följa med eller ens orkar ta varje steg uppför kämpiga backar. Livet är underligt men ändå väljer vi oftast livet framför döden.

När kämparglöden lämnar oss tycker jag det är viktigt med nära och käras stöd och ork att lyfta en ur den onda energin man oftast låter bo in i sig. Man kan inte alltid bära sig själv, orken är inte alltid där och det är okej. Det är okej att bli buren en bit uppför backarna i livet. Det är okej att behöva någon att hålla fast vid när hastiga svängar och vändningar sker. Det är okej. Det är inte något dåligt. Det är bra med stöd.

Men att enbart ha stöd och att bli buren kan dra en bakom i den individuella utvecklingen. Det är också viktigt tycker jag, att när man blivit buren av en nära eller kär att man reser sig och tar egna steg mot framtiden.

Väljer man att leva sitt liv så väljer man också alla motgångar. Ingen människa har enbart tur. Ingen människa mår alltid bra. Alla har vi känslomässiga berg och dalbanor att åka och det är inte alltid vi hinner med i svängarna.
Ja, livet är en ständig berg och dalbana och jag tror inte att vi någonsin kommer bli helt kloka på vad livet verkligen innebär...

Nyduschad filosof...