Varför kan det bara inte kännas rätt och bra alltid? Varför finns där alltid något som får en att tveka? Varför blir jag ens nervös över en sådan naturlig grej som att träffa hans familj? Jag är sjukt nervös att träffa dem, att låta Alva träffa dem men samtidigt har jag gått och väntat så (i min mening extremt) länge på att få göra just det - att träffa dem. Visst har jag träffat dem en gång innan, sisådär fem minuter men nu blir det till att riktigt träffa dem. Tankar som "Tänk så gillar dem mig inte?" far rundor i skallen på mig samtidigt som jag motarbetar dem med tankar som det är ju klart att dem kommer gilla mig! Varför inte liksom?
Nåja, nu kom Patrik så blir inte mycket mer bloggande än så här denna kväll. Hoppas ni får en toppen fredag!! LOVE
1 kommentar:
SLUTA ÖVERANALYSERA! Du är högst gillbar! Lovar. <3
Skicka en kommentar