Jag har känt mig något så fruktansvärt ensam senaste dagarna. Känner mig alltid lite mer ensam när Alva är hos sin pappa men dessa dagar har varit över det vanliga.
Jag har saknat någon att dela Ben & Jerrys med, att gå på mysbio med och hålla handen med. Jag vill inte ha ett förhållande så det är inte det men jag har ändå känt en viss saknad.
Jag ser på hur lyckliga och hur bra mina närmsta vänner har det. Emma och Daniel ska närsom få en son, Kerstin och Rolf förlovade sig i vintras och Agge och Andreas blev sambo för inte allt så länge sen. Dessutom så hinner vi fyra aldrig ses mer :( Vardagen tar över... vilket gör att jag känner mig extra ensam.
En annan sak som jag nyligen upptäckt (och som bidrar till min ensamhet) är att jag inte har några direkt festvänner. Förr har alltid Emma, Agge eller Kerstin gått ut med mig men nu när Emma snart ska ha barn finns förståeligt inte orken där för henne, Agge och jag har aldrig samma barnfria helger och ingen av oss är så förtjusta i att lämna bort våra döttrar för att festa... Kerstin jobbar ju också nästan jämt så där blir heller aldrig någon utgång... Jag vill ju ut och träffa nytt folk också men vem kan jag gå med när mina kusiner (som jag dragit med mig senaste gångerna) inte kan?
Jaja, nu har jag gnällt av mig lite här till er, hoppas det inte gör något :D Sitter just nu och väntar på min kusin och morbror som skulle ha varit här halv tolv för att bli klippta och slingade... Men som vanligt så är dem aldrig i tid.
1 kommentar:
Du är verkligen inte ensam hjärtat. Och så fort jag har tiden & orken ska vi ta igen alla förlorade utekvällar ;) <3
Skicka en kommentar