Demonen har börjat dyka upp i mina tankar allt mer. Ända sen jag upptäckte att han är tillbaka i stan så har en känsla krypt inom mig. Jag kan inte riktigt förklara den. Jag kan inte riktigt förstå den. Jag vet bara att den är där och att den inte vill lämna mig i fred.
När jag jobbar stängning tänker jag; "tänk så dyker han upp när jag ska stänga ner"... När jag går på stan, i sällskap med någon eller själv så tänker jag: "tänk så ser jag han". Det är precis som om jag letar efter honom för att känna trygghet i att veta var han är. Det är precis som när jag hittar en spindel. Har jag inte möjlighet att döda den så vill jag hela tiden ha ögonen på den, fram tills att jag kan krossa den.
Jag är inte rädd för honom, iallafall så tror jag inte det. Jag har intalat mig det i så många år nu, fem för att vara mer exakt men hur skulle jag reagera om jag mötte honom ensam?
Många utav alla gamla minnen har börjat dyka upp, jag drömmer om honom och i mitt projektarbete är tanken att jag ska skriva om honom. Jag har fösökt börja men har inte lyckats komma så långt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar