Vill vara fri som en fågel

Jag konstaterade idag att detta är första gången på fem år som jag verkligen är singel. Ända sen jag tog mig fri från Demonens grepp så har jag alltid haft någon vid min sida, som burit upp mig vid motgångar. Har det inte varit tillfälliga förhållande så har det funnits kkskap i bilden. Bortsett från de tre (?) åren med Daniel förståss. Jag stötte på han igår förresten, Demonen då. Han gick bakom mig och det kändes jättekonstigt. Äckligt och ruggigt på ett sätt.
Jag har funderat mycket och även kommit fram till att jag egentligen kan bo varsom helst i stan förrutom på rönneberga. Även om jag bearbetat mina händelser så sitter det inristat i märgen på mig, alla hemska minnen från det området. Jag har sagt i många år nu att jag förlåtit honom för det han gjort mig och att jag inte längre besitter någon rädsla för honom men när han gick bakom mig igår insåg jag en sak. Jag har inte förlåtit honom och jag kommer nog aldrig göra det. Mina tankar gick tillbaka till stadiet då jag inte kunde tänka på annat än hämnd. Jag vill slå honom. Jag vill skada honom och låta han känna all den smärta han orsakat mig. Även om jag vet att det är onödiga tankar så behöver jag ha dem för att stärka mig själv så att jag inte ska börja känna mig otrygg nu när jag vet att han är tillbaka i stan.
Nu, efter att jag sett honom kan jag äntligen förstå hur min föredetta vän kände sig varje gång hon stötte på sin Demon...
Jag vill kunna känna mig fullt fri och jag vill inte ha några knepiga förhållande. Jag går gärna på dejt men det är nog också allt för ett tag framöver. Jag vill hitta oss ett hem och stå på egna ben.