Imorgon fyller jag 21år och inte ens det kan jag lyckas se fram emot... Detta är första året jag inte planerat något, inte ens en ynka liten fika med vännerna har jag orkat ordna utan det var Emma och Katarina som fick tjata sig till att ens få titta förbi imorgon.
Allt känns liksom bara så överskattat...
Jag har väl en depperiod helt enkelt... Jag har känslor inom mig som jag inte riktigt kan lyckas få ut i ord.. Känslor som sliter och drar i mig, äter upp mig inombords. Känslor som verkar vara för att stanna..
/Eviie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar