söndag 7 juni 2009

.

Oj!
Snacka om att min tittarstatus flög i höjden. 104 personer bara idag!
Då var det söndag igen och i morgon blir det ännu en ny vecka.
Jag, Daniel och Jonathan var igår på Skattkammarön och lekte. Vi åkte kana, hoppade i hopptältet och allmänt mös. Senare på kvällen blev det jobb för min del och idag blir en sådan slappedag som man bara inte kan vara utan :)
Imorgon bär det av till Sara för att hennes hår behövs klippas, därefter ska man till Malmö med Emma och köpa Jonnas studentpresent.

Men nu ska jag lägga mig i soffan och njuta av ledigheten. Sköt om er allesammans!
/ Eviie

6 kommentarer:

catrin sa...

Hej... Läste din artikel i Aftonbladet..
Tack för att du delar med dig av ditt liv..

Lycka till i fortsättningen..

Anonym sa...

Hej hej på dig du söta tjej!!
Mycket sorgligt att läsa att det finns såna idioter som ditt ex, förmodligen så har han själv varit med om tråkigheter i sitt liv, så därför så har han ett sånt beteende.
Jag tror att ingen kan sätta sig in i vad du har gått igenom, Man kan ju bara hoppas att ditt ex har fått terapi så att det inte är någon annan som råkar ut för den behandlingen som du fick av honom.
Vad bra att du tog dig ut ur detta helvete.
Ingen människa har rätt att slå någon annan, man har rätt till sin integritet.
Kram på dig

Anonym sa...

hej!
Mkt intressant läsning och jag är glad att du tagit dig därifrån.
Hade det inte funnits foto så hade jag trott att det var min vän, som äntligen tagit sig ifrån sin kille. Mkt, ´ja nästan allt påminnde ganska exakt om vad hoon var/är med om. jag var varit stöd till henne länge, men nu är hon åter tillbaka till sin kille, efter att fått hjlp på kvinnohem. Det är frustrerande som vän att inte kunna göra något än att lyssna och anteckna det hon var med om och det som hon ville jag skulle skriva ner, för som du skrev så "knuffa" hon undan sina minnen..
Vad ska man göra som vän. Vi har ingen kontakt nu, antagligen för att hon inte får och jag kan inte få tag på henne..
Jag hatar honom och blir glad när man ser att rättvisa faktiskt kan ske, även om 2 år är för kort tid.. Jag vet att om min vän skulle anmäla så skulle han få mååånga många år, men varför kan inte hon förstå det?!?!?!?

//

Isabelle sa...

Hej, jätte intressant blogg sida, förlåt om jag inte kunnat svara tidigare på din kommentar angående jobbet.
Jag har fortfarande inte fått mina pengar, dvs min lön och vet inte hur jag ska gå vidare med detta.. men det löser sig väl.
Puss gumman
/Isse

Victoria sa...

Kikar in och säger hej!

Anna sa...

Hej!

Jag har svårt att finna ord . . . din berättelse är som om jag hade skrivit ner den själv. Det ända som skiljer dem åt är att du blev svårare misshandlad än mig och att du va stark nog att anmäla. Annars är precis allt en kopia av vad jag gått igenom.
Känslan som var när jag läste den går inte att beskriva men kändes underbart när jag fick min nuvarande pojkvän, som bara fått höra lite korta drag ur mitt tidigare liv, att läsa hur jag levt under 2 år.
Tack för att du delade med dig av denna!

/Anna (http://petres.blogg.se)

Summa sidvisningar