Kommer hädanefter skriva in lite härliga citat från Mias bok "En härlig bok".
En gång i tiden hade jag en vän.
Det var min bästa vän och jag nästan levde för henne.
Vi var så stensäkra på att vår vänskap skulle finnas livet ut men det gjorde den inte.
Hon krossade mig och fick mig till att känna mig värdelös.
Nu har vi återigen tagit upp kontakten lite smått men vad vill jag egentligen?
Vi krossade varandra båda två. Tilliten för varandra försvann och går den att bygga upp på nytt eller är det för tidigt?
Det sägs och jag säger det ofta själv att alla är värda en andra chans.
Men nu vet jag inte fall jag ska bortse från mitt uttalande.
Självklart saknar jag henne varje dag men ingenting kommer någonsin bli densamma. Vi har växt upp till enskilda individer och vi har vårt liv på olika håll nu.
Är det ens lönt att försöka?
Förr ville jag inget hellre än att vara sams med henne och jag försökte och försökte men fick aldrig någon respons. Hon och hennes familj har det väldigt tufft nu med sorg men det var ingen anledning till att kasta ut mig ur sitt liv.
Jag tycker inte det.
Jag förstod då och förstår nu att hon sörjer och jag skulle aldrig någonsin kunna hålla det emot henne men hon lämnade mig.
Och det är mycket svårare för mig just nu att förlåta och kunna bli fullt sams med henne då jag håller på att försöka förlåta allt D gjorde mot mig. Det tar för mycket kraft från mig att förlåta två personer som krossade mig. Så jag vet inte vad jag ska göra, vad jag kan göra.
Jag kan sitta hemma i timmar och kolla på bilder från förr, bilder på henne och mig, och bara tänka mig tillbaka till den tiden men vad tjänar det egentligen till?
Tiden går inte att vrida tillbaka och ord som kommit ut ur min mun mot henne går heller inte att ta tillbaka. Gjort är gjort och sagt är sagt.
Jag vet att jag är extremt långsynt i detta fallet och rent av trög. Men jag vet inte vad jag vill.
Min hjärna vill så gärna förlåta och få allt att gå tillbaka till förr. Men det går inte.
Vad mitt hjärta säger vet jag inte.
Det enda jag vet är att vi var inte dem vänner vi trodde vi var.
Vi var inte ärliga, vi var rent av falska mot varandra. Falska vänner.
Går det att få allt äkta och bli sanna mot varandra eller är det för sent?
Jag vill inte förlåta och riskera att bli krossad igen.
Jag vill inte öppna mig för att riskera att bli bedragen.
Jag vill inte bli lurad.
Men jag vill kunna förlåta utan att bli krossad
Jag vill kunna öppna mig lite åtmistonde.
Jag vill kunna umgås utan att tänka onödiga tankar som: Tänk om.
Helt ärligt så har jag ingen aning om någonting just nu.
Det enda som krestar omkring i mitt huvud just nu är D. Och lite S.
D och drömmer. Vad betydde den?
Drömmen om den trasiga bilen och D som försöker laga den.
En röd bil och den var min.
Folk som kallades sig mina vänner "våra gemensamma" som svek.
Folk som han berättade för hur mycket han utnyttjade mig och att jag inte var värt ett skit.
Folk som skrattade och jag som stod tyst. Utan styrka att yttra mig.
Och om S. Hur ska jag göra? Förlåta eller låta tiden ha sin gång?
Åååh ! Jag orkar inte med allt detta just nu! Vi under ytan och bara försvinna bort några dagar för att rannsaka mig själv.
Men för att hoppa över till något helt annat och därför vilseleda mina tankar så är vädret helt underbart idag!
Ska snart ta tåget in till Eslöv för att avnjuta en milkshake på Booms glassbar med Emma :)
Ett säkert tecken på att våren är här är BOOMS! Och varje år är det lika gott :)
Har även sett två getingar eller det kanske var humlor (?) idag vilket även är underbart vårtecken :) Härliga väder och härliga dag!
Men nu måste jag ta tvätten igen och sen får jag ta mig till tåget :) Ha de bra allesammans!
/ Eviie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar